to india with love

Sadar. Nu har vi anlant till Thailand. Fast har inte riktigt slappt Indien an. Tva veckor dar ar som att bara fa ata en ruta pa marboun. Eller ungefar sa. Jag kan val sammanfatta sista veckan i Indien med "I hate love stories!". Inte for att nagon utav oss hade nagon indisk romans(elleeeer?!), utan for att Indien ar det narmsta kar jag har varit. Jag tror att bade Theres och Linnea haller med mig om att Indien ar ett land som man aldrig blir fardig med. Man vill liksom bara gosa ner sig dar forever.

Sista veckan besokte vi Hampi. Det var valdigt intressant, aven fast vi onskade att vi kunde mer om hinduismen. Vad jag uppskattade mest med Hampi ar att dar ar en speciell andlig atmosfar, precis som i Varanasi. Typiskt mig ocksa att bli alldeles hanford av andliga atmosfarer ocksa! I alla fulla fall sa tyckte vi anda att tva dagar av hetta och tempel-skadning var nog, sa vi tog nattbussen tillbaka till Palolem. Hade tankt att aka till nagot annat stalle i Goa, men det kom sig liksom att vi borjade att kalla Palolem for "hemma". Och vi langtade verkligen hem. Sa sista dagarna spenderade vi i Palolem. En kvall besokte vi en indisk familj, som larde oss att laga indisk mat. De var sa fina och gastvanliga. Fem olika middagar tvingade de oss att ata pa en kvall. En annan kvall stotte jag ihop med Nisha(hon som jag och bettan larde kanna litegranna forra aret) pa gatan. Hon kande igen mig direkt, och vi blev sa glada. Resten av kvallarna spelade vi kort och drack ol med vara indiska vanner pa Cressida. Sa nar avskedet av Indien val kom blev det hjartesorg och vemod. Och nu sitter vi har i Bangkok och ar fortfarande tagna av Indien-vistelsen. Igar var vi pa Siam Square och shoppade i MBK-gallerian. Pa kvallen kopte vi varan forsta ol-tower och rande runt pa Koh San Road. Idag har vi varit pa Wat Pho och kollat pa buddhistiska tempel. Nu sittter vi och vantar pa bussen som ska ta oss till Phuket, dar vi ska mota upp Maria. Ojoj, nu maste jag rusa. Jag ska bli battre pa att blogga! Hors!

GOA

Nu har vi softat ner oss totalt i Palolem. Det ar valdigt latt att det blir sa nar solen skiner, man bor i en hydda pa stranden och olen kostar 6 kr. Hittills har allt gatt utomordentligt bra. Inga konstigheter alls faktiskt. Tagresan mellan Mumbai och Goa var inte alls nagon skrackupplevelse, som jag hade forberett Linnea och Theres pa att det skulle bli. Inga rattor, snalla kupe-grannar och skedning med Linnea pa en 60 cm-brits. Och det var bara tre goda ting!

Vidare sa har vi varit pa lite upptacktsfard har i Palolem, och i mandags provade jag och theres om det dar med yoga skulle kunna vara nagot for oss. Det var en intressant upplevelse. Jag sager inget mer om det... Akt bat och spanat efter faglar i mangrovetrask har vi gjort ocksa. Theres blev makta imponerad av hur fagelintresserad(?!?) jag ar. Det kan nog bero pa att jag for ganska precis ett ar sedan spenderade tre dygn(!!! igen) med att titta pa exakt samma faglar som vi tittade pa nu. Vad jag inte kan om kingfishers vid det har laget ar inte vart att kunna! 

Som sagt sa har allting flytit pa galant. Det beror val delvis pa tur och delvis pa att jag har varit pa dessa platser forut. Lite trakigt ar ju det ocksa. "Man vill ju att det ska vara lite sport!", som Terror brukar saga. Sa om ett par timmar lagger vi oss pa en nattbuss som ska ta oss till Hampi. Bussen ar utrustad med dubbelsangar, och jag har anmalt mig frivillig(!!! for tredje gangen) pa att sova med okand person. Det kan bli nagot att beratta for barnbarnen sen det. Hehe. Na. Det ska nog ga bra. Jag ser valdigt mycket framemot att se Hampi. Alla som vi moter sager att det ar ett fantastiskt stalle som man maste ha sett innan man dor. 

Nu ska jag ga och bestalla paneer tikka masala. Inget speciellt med det, men jag kan tanka mig att Elisabeth smaler lite grann. Horshoj!

Livstecken!

Namaste for forsta gangen!
Vi ar framme i Mumbai. Allt har gatt mycket bra. Indien ar sig likt. Harmoni i totalkaos. Fast vi har inte riktigt hunnit kanna efter an. Har fortfarande inte sovit sedan vi vaknade pa rest&fly pa Arlanda igar morse. Det ar over 24 timmar nu! Trott och pulvermosig i hjarnan av for lite somn och massa nya intryck. Sa nar jag och Linnet kutade over Colaba Causeway for en stund sedan sa var det nastan en utomkroppslig kansla. Och ja, Elisabeth, jag vill fortfarande halla nagon i handen nar jag springer over gator i Indien! Kopte scrambled eggs on toast(Ja, Ida, det ar ju min favvo!) pa Leopolds(Cafeet i Shantaram!!!). I vantan pa att fa checka in pa varat rum pa YWCA har Linnea och Theres nu somnat i varsin fotolj. Det ska jag ocksa gora. Aterkommer nar jag ar vid mina sinnens fulla bruk igen! Horshoj!