om att vilja berätta något för någon

Hej. Elin säger att jag är dålig på att blogga. Hon säger att om jag inte bloggar nu så kommer jag dö bloggdöden. Så säger hon. Jag säger att jag har haft en ganska tråkig vecka. Att tiden står stilla. Så säger jag. Och att det var längesedan någonting galet i natten hände. Så säger jag också. Och jag tänker att i helgen när jag åker till umeå så kanske det kan få hända något galet i natten. Någonting spontant. Någonting spännande och omvälvande. Kanske att jag träffar mannen i mitt liv. Eller iallafall någon som jag tror är mannen i mitt liv. Jag kanske träffar honom i baren. Jag kanske har tappat bort alla som jag kom dit med. Han kanske har det också. Han kanske är fransman. Han kanske heter Èmile och han kanske bor i ett kollektiv med fem andra fransmän. Jag har inte tänkt ut vad vi pratar om än, men det är någonting som gör att vi blir mycket fascinerade av varandra. Fascinerade på ett sätt som gör att vi känner att det var bra att vi träffades. Sen frågar han kanske om jag vill följa med honom till Frankrike nästnästa torsdag. Jag tänker då "vad är det hääääär!?!??!", men säger ändå att jag nog vill det. Och sen blir jag kanske kvar där i Frankrike. 

Hehe näää. Det kommer nog inte hända. 

Jag kanske inte träffar någon fransman, men jag kanske träffar fem militanta veganer. De kanske heter Nova, Ida, Mats, Jeppe och Wolfgang. De kanske säger att det är bra att jag inte äter kött, men att jag borde engagera mig lite för djurens rätt också. De kanske sätter griller i huvudet på mig så pass att jag tycker att det är en jättebra idé att följa med dem för att befria en minkfarm. Så då kanske jag följer med. Men när jag står där med avbitaren i handen så kanske jag kommer på att jag nog inte vill vara med på den här räden ändå. Så jag säger att det var trevligt att ses, men nu tackar jag för mig. När jag går hem sen så kanske jag möter en polisbil med sirenerna på. Då tänker jag förmodligen att det var skönt att jag återfick förståndet. 

Näääähähä. Det där kommer absolut inte att hända.

Men jag kanske blir stannad på stan av en reporter från västerbottensnytt. Reportern kanske heter Ylwa. Hon  kanske vill intervjua mig angående någonting som rör den pågående samhällsdebatten. Jag kanske inte alls har hängt med i den samhällsdebatten, och jag kanske inte ens förstår frågan. Därför kanske jag svarar "Öhhhhähh, ja veneee alltså...?". Reporter-Ylwa kanske då höjer på ett ögonbryn och säger "Okeeej...?". Hon kanske får mig att känna det som att jag är en fruktansvärt obildad och dålig människa som inte hänger med. Jag kanske börjar grina. Jag kanske bryter ihop f u l l s t ä n d i g t! Ylwa kanske får dåligt samvete och lägger en sympatisk hand på min axel. Hon kanske säger att det inte gör någonting. Jag kanske tittar upp på henne genom tårfyllda ögon och helt plötsligt känner att jag kan nog anförtro den här kvinnan det innersta av mitt känsloliv. Jag kanske anförtror henne det, och då kanske hon säger "Okeeej...?". Jag inser då att det kunde jag visst inte alls göra. Sedan kanske jag blir det mest tittade klippet på svt:s hemsida. 

Jafastnä. Det kommer inte heller att hända.

Och like bra är väl det. Jag gillar mitt liv som det är nu ändå. Det ska bli kul att träffa Bettan och Basse. Och Johnny. Och att gå på Alkberg-spelningen. Hörshej!

spicy sporty girl bah yeah

På högstadiet ville jag så gärna vara en sportig tjej. Såg verkligen upp till de tjejerna som var totalt hängivna och engagerade på fotbollsplanen. Som att det inte fanns något annat än fotboll. Som att man skulle kunna sätta livet till för att vinna närkampen. Jadufattarväl. Tyckte det var coooool! Och det hysteriska kaotiska när en riktigt sportig tjej skadade sig. En sportskada. Sorgen och frustrationen över att behöva sitta bredvid planen med ispåse och benet i högläge. Att inte kunna påverka matchresultatet längre. Ojoj. Jag led med dem. Ville vara som dem! Själv stod jag där på planen och räknade ner sekunderna för att matchen skulle ta slut. Önskade att jag stukade foten bara lite så att jag skulle slippa vara med. Typ. En sån tjej var jag. Men ville vara en sån där sportig med sportskada. SÅ. I dag! I dag efter att jag legat i självömkan färdigt så bestämde jag att febern skulle sjunka så pass att jag kunde åka på tantgympan. Och vad som där hände ska jag dra lite snabbt nuråh. Jag stukade foten. Det knakade och gjorde jävligt ont. Kände mig liksom ledsen över att jag inte skulle kunna gympa vidare. Tjurgympade vidare ändå. Och nu sitter jag här med benet i högläge och känner mig nöjd över att äntligen få känna mig som en sportig tjej med en sportskada. NÖJD!!!!

mörkt med fem skopor för starkt kaffe

Vaknade 11.30 och bestämde mig för att låtsas ha 39 graders feber. Sjuk eller bakis betyder att man får göra jävligt meningslösa saker eller absolut ingenting till dess att man blir kry igen. Därför handlar den här dagen om samma kläder som i går och i natt, om otvättade armhålor, om harry potter på pc, om att bara äta risifrutti, om att dricka kaffe till dess att kisset luktar kaffe, om krunegård, om självömkan, om att ångra saker man sagt och gjort, om att helt plötsligt sova i två timmar och om att inte orka fundera över liv och framtid. Menåh. Det är okej, för jag har 39 graders feber idag. Vi säger så!

Cambodia!

Ar i Phnom Penh. Vilken skillnad mot Indien! Sa rent och lugn trafik! Fast jag saknar Indien ocksa! Kommer latt aka tillbaka. Nu ar det party har pa guest house no. 10. Jag har fatt sprutbajsen och det enda som ar bra med det ar att man far pa sig jeansshortsen man inte kunde ha innan man for. Imorgon ska vi pa killing fields med massa engelsman och en kille fran israel. Det blir spannande! Ha en bra torsdagskvall! Pusskram

Common Kingfisher!

I onsdags anlande vi till Calcutta. Lonely planets beskrivning av Calcuttas boenden (en ny niva av nastyness) stamde mycket bra. I och med att jag jobbar dar jag jobbar sa ar jag inte sa himla kanslig for urin- och avforingsodorer precis, men detta ar verkligen pa en helt annan niva. Tanken var att Calcutta bara skulle vara en mellanpassage for att aka till Darjeeling, men nar vi gick for att boka taget fick vi reda pa att det just nu ar nagon typ av politisk konflikt i Darjeeling. Alla vagar ar stangda och det ar tydligen skottlossning pa gatorna. Efter ett snabbt overlaggande bestamde vi att det var nog inte sa himla smurtit att aka dit. Eftersom att vi hade flygresan till Kambodja bokad fran Calcutta redan sa visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Kandes svindrygt att stanna i Calcutta en hel vecka. Storstaderna ar inte varan cup of chai precis. Efter en kaotisk dag pa Calcuttas gator med 18 kg pa ryggen sa hamnade vi till slut med pa en resa till Sunderbans tigerreservat. Vi bodde pa en bat i mangrovetrasken i tre dygn och fordrev tiden med att speja efter tigrar. Dock sa var tigrarna inte sa sugna pa att visa upp sig for de exalterade turisterna. Daremot fick vi se tva krokodiler, en hel massa spotted deers och olidligt manga kingfishrar. Efter den femte kingfishern var vi ganska less, men det schweiziska paret som vi reste med utropade "look look! common kingfisher!" med beundransvard upprymdhet aven vid den femhundrade javla fageln. Det som lyfte helgen var besoken i de sma byarna runt om reservatet. Byarna paminde om de rekonstruerade fornbyarna vi har hemma. Lerhyddor med halmtak. Manniskor fattig pa pengar, men rika pa natur.

Nu ar vi tillbaka i Calcutta. Igar var vi pa bollywood-bio alla hjartans dag-dagen till ara. Att se pa indisk film som dessutom saknade engelsk subtitle var en upplevelse. Imorgon tar vi avsked av Indien och styr kosan mot Kambodja. Hors hej!

Namaste!

Sorry for uteblivet bloggande! Vi har riktigt softat ner oss har i Palolem. Det ar sa skont att har kommit ner pa jorden igen efter all storstadstress. Har bor vi i princip pa stranden, i en hydda som det vaxer en palm rakt igenom, och vi bara ar hela dagarna. Allting har bara flytit pa sen vi kom hit. Hamnade granne med tva najsa svenskar som har visat oss lite av guldgruvorna har. En dag paddlade vi kajak i hopp om att se delfiner. De visade sig dock bara pa valdigt langt avstand, men vi hade det alla tiders anda. En annan dag hyrde vi mopeder och korde till Cola Beach. Bettan fick kora eftersom jag ar en fegis i trafiken. Allt gick superbra anda tills vi kom fram till parkeringen. Dar vurpade vi, men klarade oss med skrapsar pa knana och mopeden. Fick betala litegrann och sen var allt bra. Ikvall ska vi pa det omtalade headphone-partyt. Det gar ut pa att alla har horlurar pa sig och valjer sjalv vilken musik man vill spela. Sedan dansar alla tillsammans, fast till olika musik. Om jag har fattat allting ratt. Det ska bli spannande. Imorgon ar vi bjudna pa te masala hos en indisk tjej som jobbar med att salja smycken har pa stranden. Hon har verkligen rort vid vara hjartan, och det ar jattespannande att se och lyssna till hur hennes liv ar. Vi har varit hos henne en gang tidigare, da bodde hon och hennes familj pa typ fem kvadrat. Nu har hon flyttat och det ska bli spannande att se hennes nya boning.

Om nagra dagar ska vi aka harifran och det kanns jattetrakigt. Samtidigt kanns det spannande att se nya stallen. Vi anlander till Calcutta pa onsdag, och sedan aker vi vidare till Darjeeling. Himalaya och teplantage!

Pussipuss pa alla dar hemma! Skype imorgon klockan ungefar fem eran tid. Be there!!!  

Goa!

Har gar det undan! Vi ar redan i Goa. Var pa blixtvisit i Mumbai igar. Akte ut pa elephant island och sag the elephant caves som ar ett av unescos varldsarv. Det var heftisch. For de inhemska turisterna var vi ett storre turistmal an sjalva turistmalet. Fick vara fotomodell x antal ganger. 

Idag har vi rakat benen och invigt bikinin. GOA!!!!!!!!! 

In love with Varanasi!

Ah! Vi alskar det har! Detta ar Indiens heliga stad och det kanns verkligen. Man far sinnesro liksom. Vi glider bara omkring och ar. Har akt bat langs Ganges och sett flytande kroppar i vattnet. Har avan varit och sett en kremering. Elden som anvands till kremeringen ar eternal och har brunnit i 2500 ar. Det finns ett hus har som folk som vantar pa att do kommer till. Allting later ju jattehemskt, men det ar det inte. Det ar vackert pa nagot vis. En speciell helig atmosfar. Paminner mig om Taize litegrann. Man far liksom rum att andas(fast anda inte, for det luktar brant lik). Det ar fattigt och smutsigt har, men alla verkar liksom vara tillfreds med allting. Man behover inte ha pengar for att vara lycklig. Vi behovde verkligen det har efter allt tumult. Skulle vilja stanna forever, men imorgon aker vi vidare mot storstan. Mumbai. Om ett par dagar ar vi i Goa. Da kommer jag nog kunna vara pa datorn mer. Ska forsoka lagga upp lite bilder da ocksa.

Puss och Kram! Saknar alla hemma, men langtar inte hem. Onskar ni var har istallet sa att ni fick uppleva allt som jag upplever. Det ar fantastiskt!

I Varanasi - the city of Shiva

Hej! Nu ar jag lite mer samlad, sa nu ska jag skriva en riktig rapport om vad vi har upplevt hittills.
Nar vi landade i Delhi sa var det helt sick. Vi anlande ca 4.00 pa morgonen, sa vi bestamde oss for att sitta inne pa flygplatsen tills det hade blivit lite ljusare ute. Nar vi vid 6.00 kom ut fran flygplatsen var det fortfarande morkt, men vi orkade inte vanta langre. Var sa trotta! Utanfor flyplatsen var det helt sick. Typ hundra indier stod tryckta mot stangsel, glodde och ropade efter oss. Det var som att vi var Paris Hilton ganger tva. Som jag skrev innan sa var det misar utanfor hotellet. Jattehemskt! Vi ville inte alls stanna kvar i Delhi, men kande anda att vi maste ge det en chans. Allting var helt galet och vi kande oss jagade hela tiden. Vi stannade i Delhi tva dagar, och pa den tiden var vi ute sammanlagt sex timmar. Pa de sex timmarna hann vi med att se Red Fort och Raj Gaht(dar Gandhi blev kremerad). Sedan tog vi varat pick och pack och begav oss till tagstationen for att boka resa till Agra. Tanken var att vi skulle till Rishikesh, men det var sa himla kallt i Delhi sa vi ville borja aka soderut. Det visade sig att det inte fanns nagra tag till Agra forran om tva dagar, sa vi betalade ganska mycket for att fa aka minibuss till Agra samma dag. Det visade sig sedan att minibussen var en vanlig bil och att vi tydligen hade bokat bade boende och sightseeing i Agra dagen efter. Vi hade jattemycket angest forst for att vi hade blivit lurade pa sa mycket pengar. Men det var vart pengarna kanner vi sa har i efterhand. Hotellet i Agra var fint. Dar fanns tillochmed toapapper! Annars tvattar man sig med vatten och handen efter att man varit och slappt en rackare har i Indien. I Agra hade vi privatchaffis och guide hela dagen. Vi var pa Taj Mahal och Agra Fort! Taj var awsome!!! Vid klockan 16.00 igar var va pa Tundra, som ar en tagstation utanfor Agra, for att aka vidare till Varanasi. Taget skulle ga klockan 20.45, men blev forsenat till 05.00. Darfor satt vi pa tagstationen hela natten. Dar sprang rattorna runt vara fotter och jag provade statoaletten for forsta gangen. Vi satt med en jattetrevlig svensk kille som har varit ute och rest jattemycket i tio ar. Han sa att detta var den skabbigaste tagstation han nagansin suttit pa. Nar taget kom sa trodde vi att vi skulle fa ha egen kupe, men vi fick istallet sova bredvid tva snarkande indiska herrar. Det gick bra att sova pa taget. Nar vi vaknade pa morgonen sa upptackte vi att vi hade rattor i kupen ocksa. Och da akte vi anda 1 klass. Nu sitter vi pa ett hotell i Varanasi, dricker ol och mar gott. Har bor det massa bohemiska backpackers. Imorgon ska vi ga ner till Ganges och kanske, kanske se pa en kremering. Vi har lart oss jattemycket pa bara nagra dagar och kanner att vi har kommit in i detta nu. Indien ar ett jattefint och spannande land och de flesta ar jattefina manniskor som ar jattemana om oss. Efter Varanasi aker vi soderut mot Mumbai och sedan till Goa. Vi langtar efter varmen! Jag ar verkligen glad att vi gor det har. Varje dag ar ett aventyr. Detta ar det basta, laskigaste och mest intressanta jag gjort. Pusskram!   

men gu, vi har overlevt!

Hejhej! Vi har haft tva tumultartade dagar i delhi. Nar vi kom fram till hotellet var det kolsvart ute och pa gatan utanfor satt det uteliggare runt lagereldar. Det var ett hemskt forsta intryck av delhi. Kan inte saga att det blev mycket battre sedan. Vi hade panik nar vi satt inne pa hotellrummet. Dagen efter kandes det dock battre, men nar vi kom ut pa gatan vart det kaos igen. Alla tittade pa oss som att vi kom fran mars. Alla flockade sig runt oss och vi har nastan inte kunnat vara ute. Vi hoppar in i en rickshaw och kastar oss in pa en resturang och sedan in i en rickshaw igen och sedan in pa hotellet. Varat motto har varit: Get up in the morning, survive and go to bed. Idag lamnade vi delhi for agra. Det kanns jattebra! Efter en bilfard pa 5 timmar var vi framme har och nu sitter vi pa ett fint hotell. Imorgon ska vi pa taj mahal! Nu ska bettan fa sitta pa datan en stund. Hors hejjjjjj!!!

SKY CITY!

Nu sitter vi på sky city och väntar på att få checka in. Vi har förbokat utrikesfrukost, så den finns liksom inte att tillgå förrän vi har checkat in. Känns som att jag har sovit fem minuter i natt. Trött x50 redan. Hur ska detta sluta? Hähä. Det vet varken du eller jag, och det känns spännande. Om typish fyra timmar lyfter vi. Sedan ska vi hälsa på ataturk i två timmar och efter det gandhi-land! Hörs hej!

dan före dan

Menåh! Paniken! Som vanligt när jag ska packa så börjar jag tvätta kläder dagen innan jag ska åka. Sedan ber jag till gudarna att det ska ha hunnit torka till nästa dag. Om de inte hör mig så får jag ta till hårfönen eller strykjärnet. Nu kom maria in i rummet. Hon har på sig en tröja som jag ska ha med mig. Hon har sovit i den! Panik! Utöver det så är jag inte så hemskt nervös. Jag har varit döförkyld, hispig och hyper hela veckan. Men nu känns det bra. Imorgon flyger jag och bettan från umeå till arlanda. Sedan sussar vi över på arlanda till tisdag. 12.00 går flyget och 04.00(22.30 svensk tid) säger vi hejhej till New Delhi.

hej för första gången

Testing testing. När det kommer till att blogga känner jag mig lite som en gröngöling. I alla fall så åker jag och Bettan till Indien på måndag. Därför kom den här bloggen till. Men nu hinner jag inte skriva mer, för nu ska det planeras!